Åh, svensk musik

Kalla mig vad du vill men


Fred Åkerström - Jag ger dig min morgon

Björn Afzelius - Sång Till Friheten

Cornelis Vreeswijk - Cecilia Lind

kan få en att känna sig så... befriad

<3

Åtta veckor har passerat nu och lite till. Två månader är faktiskt mycket tid men det känns fortfarande som att man är ny. Det har aldrig känts som att tiden har rusat förbi. Tvärtom, man ställer sig frågan "Gick tiden lika långsamt i Sverige?". Den står nästan still här ibland. Likväl är åtta veckor ett anmärkningsvärt långt tidsskede enligt mig, en bedrift. Nästan halvvägs till hälften eftersom jag inte kommer jobba här ett helt år. Barnen åker iväg på sommarläger i slutet av juni igen.

Vad har jag då åstadkommit under denna tid?:
En veckas semester i Delawere
Kört vilse – så vilse att jag blev rädd och behövde fråga någon om hjälp
Sluppit undan alla sorters poliskontroller och böter – Hur?
Skaffat gymkort och nyttjat det
Åkt in till NY och faktiskt sett flera olika delar av staden redan även om det inte känns så
Skaffat många ny vänner
Varit ute i NY en natt
Lärt känna tre mysiga barn
Börjat läsa bok, på engelska, min favoritserie som jag aldrig avslutade i Sverige
Shoppat
Tjänat sex veckolöner
Slösat hälften av pengarna
Sparat hälften av pengarna

Vad ska/vill jag göra mer?
Se Rihanna (nästan köpt biljetter)
Se musikal, Lejonkungen och Mama mia
Besöka mer museer och annat i NY
Ta sex credits
Weekends till Boston, Miami, Washington och Niagarafallen
Få besök
Resemånad till Californien, Grand Caynon och massvis med andra ställen
Köpa spanskabok och lära mig mer spanska
Se Yankeeis game och Amerikansk fotboll
Träffa mer vänner

Bara för att alla andra au pairer man pratat med haft listor....

Förresten, min näsa gör ont. Spelade softboll med flickorna i tisdags och fick bollen rätt på näsan, vadå softboll? Heller eller! Svårt att spela cool förebild när man klantar sig så och går och stryker sig under näsan för att man tror att man blöder.

Jaja godnatt

Fantasyfrossa

Så vad gör den trötte fotografen när hon är för lat för att ta egna kort?...

...Väntar på att någon annan lägger upp dem på fb och stjäl dem.

Okej så här är lite bilder från i fredags:

Så jag samlade lite poäng under kvällen genom att göra maränger. Älskar att samla poäng, that is how I do it!

Övre raden från vänster: Vanessa, Johanna, Jag

Nedre raden från vänster: Rebecca, Viki, Alisha

Så det var det.

Jag har såååå bra inflytande på Jack. Som jag säkert redan har sagt älskar han bokläsning. OCH han gillar fantasy! Första gången jag var på biblioteket med honom stod han där vid fantasyhyllan och visste inte vad han ville ha. Då hivade jag upp de två första Eragonböckerna i hans famn. "Här, läs dessa, de är asbra!" sade jag. Idag var jag på biblioteket och lånade de två sista böckerna i serien. Har mer fantasyböcker i åtanke åt honom senare.

Passade på att låna en bok åt mig själv, tionde boken i Robert Jordans serie Tidens Hjul (19:e/20:e boken i svensk översättning tror jag). Ett mästerverk är vad de böckerna är! Får se om jag klarar av att plöja igenom 700-sidorsboken på engelska. När Jack är redo ska jag presentera honom för den här fantastiska serien. Vill dock inte göra det för tidigt eftersom när han avslutar denna serie kommer han aldrig mer uppskatta en ungdomsbok, aldrig! Allt annat är lamt i jämförelse med denna serie. Något som bara vi fantasynördar emellan kan förstå.

Så där har vi boken till vänster. Om ni tittar till höger har vi min sjal jag köpte i NY i söndags. Köpte den i Chinatown. Gillar den där lilla skitiga delen av NY väldigt mycket. På något sätt gillar jag mer att strosa omkring bland krimskrams, skit och småaffärer. Se och hitta de där udda och märkvärdiga sakerna. Det var en av anledningarna till att jag älskade min Italienresa med Kajsa så mycket, vi var på små skitställen med skitsaker hela tiden. "Var inte Venedig skitet?" frågade oss många när vi kom tillbaka. "Öh, naeee... inte direkt... eller?" svarade vi. Men det var säkert mycket skitigare än hur vi uppfattade det.

Så på något sätt är det märkligt att jag valde att bosätta mig i Usa ett år när det går att hitta så mycket mindre och skitigare länder än detta. USA var också mindre lockande för mig i jämförelse andra resmål jag har i livet; Sydamerika, Asien(kina) och Afrika. Har aldrig varit särskilt intresserad av Usa och verkligen inte på det sättet många andra kan vara. Jag var inte den typen som gick omkring med en Usaflagga på tröjan och med det enda målet i livet att bo och leva i Usa. Men i slutändan var det en motivering till att jag åkte, just för att det var så otypiskt mig. Väldigt typiskt mig dock. Ska alltid ge mig på saker jag helst inte vill ge mig på bara för att bevisa för mig själv att jag klarar av det. Så här är jag nu och försöker att uppskatta leva "the american dream". So stupid! Men det går bättre och bättre hela tiden.

Fotografen har tröttnat

Hade egentligen inte tänkt att berätta dag för dag på den här bloggen hela tiden men det har blivit lite så det senaste. Saker blir inte alltid som man tänkt sig. Men nu kör jag enbart kvällarna denna gång haha, så läs carefully!

Fredag kväll

I igår hade jag en jättemysig kväll ihop med alla de vänner jag umgåtts mest med här. Det var Viki som fyllde något så ojämt och oviktigt som 19 år så det var bara tvunget att firas. Vi hade tacokväll hos Rebecca. Det var jag, Viki, Rebecca, Johanna, Alisha och Vanessa. Nu måste jag få förklara lite hur jag känner de här kompisarna för jag känner på mig att jag kommer prata endel om dem i framtiden. Alisha och Vanessa var de två jag träffade från början här och har haft som kompisar hela tiden, gillar dem starkt. Rebecca och Viki träffade jag samtidigt någon gång efter semestern i Delawere. Då kom jag närmare Rebecca för det var vi som hade pratat på fb innan och just då behövde jag bara få prata lite svenska. Men Viki är också en asskön tjej som jag är väldigt glad att få ha träffat. Johanna träffade jag ganska nyss genom Viki och henne tror jag också jag kommer lära känna mer under året. 

Nu hade det varit perfekt att visa en bild av alla men nej. Så tråkigt att fota. Tog inte en enda bild under tacokvällen. När alla andra har med kameror känns mitt jobb som fotograf så onödigt. Och om jag också skulle ta fram min kamera skulle man få ställa upp sig ännu längre och le bara för att få en bra bild. För det tar en himla tid varje gång någon får fram en kamera här. 

I alla fall, vi lagade tacos som blev jättelyckad. Till efterrätt hade jag och Rebecca planerat marängsviss.  Alla ingredienser fanns att köpa förutom marängen såklart. Men det gav mig bara tillfälle att glänsa lite med mina färdigheter i köket. Äggvita och socker på en höft och så vispa. Gör man det utan elvisp så blir det än bättre för då får man träning på köpet. Mäkta imponerade var alla över mina maränger men jag sade bara "lätt som en plätt" typ och de tyckte jag var ännu grymmare. Svissen blev grymt god i alla fall.

Rundade av hela kvällen med en film "Think like a man". Var hemma halv fyra på morgonen någon gång. 

Idag kväll

Ikväll har jag jobbat. Barnvakt medan föräldrarna var på date. Det gick bra. Det var så mysigt att vara med dem ikväll. Allt går mycket bättre utan deras läxor och tider att passa. Bara chillidill. Vi bakade (shake'n bake)brownies och hade en liten baseball catch. Fick riktigt bra kontakt med Brooke. Hon var inte odräglig en enda gång, hon var faktiskt riktigt kärleksfull mot mig. Vi pratade endel också, hon frågade lite saker om mig och så. Det kändes som om vi kom varandra närmre. Även fast jag är säker på att hon kommer vara tillbaks med sitt dåliga uppförande ibland kommer det inte bekymra mig något mer. Hon vet att jag bestämmer nu och att hon måste lyssna på mig. Hon slöt officiellt fred med mig ikväll så jag har krigat färdigt med henne. 

That'll do för ikväll, nu ska jag sooovaaa. Älskar uttrycket "that'll do", det ligger så gött i munnen "dadilldo". Uttrycket är även ett kommando inom vallning, när man vill att hunden ska släppa fåren, för den intresserade. 

good night sleep tight 

puss

Ikväll

Detta var vad jag skrev i min dagbok om gårdagen på kvällen"ytterligare en dag överstökad. Genomliden. Avprickad." Den var lite tyngre och drygare för mig.

Idag har det däremot gått bättre. Fullt upp hela dagen. Morgonjobb från 6.55 till typ 9 kanske? Sedan stack jag och Rebecca iväg och fixa födelsedagspresent åt en tjej som kallas Viki, vi ska fira henne imorgon litegrann. Därefter en sväng till gymmet. Sedan hade jag lite andrum till barnen kom hem. En lunch, en dusch, en kvartsstädnig av rummet, lite jobbfix i hemmet och en timmes sömn <3

3.30 back to work. Flickorna kommer hem. Läxor. Båda flickorna skrev varsitt tal idag, de är nämligen nominerade för Carly; sekreterare och Brooke; vice president. Så jag hjälpte dem med det. Brooke, mitt problembarn ibland, fick jag ta en diskussion med angående 'välta kex på golvet och inte städa'. Därefter var hon lite kinkig och jag fick inte hjälpa henne med matteläxan. Men tro det eller ej, senare på kvällen var hon mycket lättare än vanligt och hon bad mig om hjälp med hennes tal. Sakta men säkert börjar hon ge med sig. Jag vet vart jag ska dra gränsen och för varje gång blir hon lättare att göra med.

Jack kom hem från Hebrew school vid middagsdags. Och middagen gick bra. Jag och Carly gjorde Brownies direkt därefter. Undertiden de var i ugnen gjorde tvillingarna klart sina tal. Lite innan nio någon gång kom föräldrarna hem från ett föräldramöte. Då hade jag haft barnen själv hela kvällen och allt hade flutit på även fast det hela tiden var fullt upp och ibland mer därtill.

Så jag känner mig rääätt nöjd nu men egentligen, mest trött faktiskt. Morgondagen verkar bli en rätt busy day den med så får väl försöka fånga lite sömn.

Texas Holdem och Bröllopsinbjudningar

Dagen idag: Bra! Jobbat inprincip hela tiden. Vaknade kvart i tio och satte igång direkt med tvätten. Därefter spelade jag pengarna av varenda en på poker. Det var tvillingarna och mormor som spelade. Såklart jag höll igen lite men poker är heligt! Det går inte att sitta där med marker och en allmänt härlig pokerstämning där alla engagerar sig och hålla igen. Åh, vad jag njöt, så länge sedan jag spelade kort! Utmanar min familj på fyrmanswhist när jag kommer hem igen.

Efter den underbara stunden i alla fall skjutsade Jill hennes mor till flygplatsen och jag blev själv med barnen. Vi skulle se på bio med kompisfamiljens barn och deras barnvakt Yoli. Hon är latinamerikanska och 34 år. Från första gången jag såg Yoli gillade jag henne, sedan har vi småpratat lite när vi hämtat barnen och så. Men idag fick jag en ny vän. Det kändes så bra att arbeta tillsammans med henne. Man får liksom kraft från någon annan och man ser hur denne hanterar situationer som dyker upp med barnen.

Jag körde ner oss alla till bion, köpte biljetter åt barnen och delade upp popcorn. Nöjt av hur bra allt gick. Jag och Yoli var de två vuxna med allt ansvar och barnen sprang runt och lekte obekymrade av när vi gjorde alla vuxengrejor så som hitta vägen, betala parkeringsplats och köpa biobiljetter. För en gångs skull kändes det som att jag kunde mer än barnen eftersom det ofta händer att jag frågar dem hur de brukar göra med olika saker.

Därefter åkte vi alla till "mitt" hus. Jag och Yoli satt nere och pratade medan ungarna var uppe och lekte. Första gången de smällde i dörren gick Yoli upp och sade till dem. Jag såg hur hon gjorde och sade åt dem. Andra och tredje gången de smällde i dörren gick jag upp. Och det gick så bra! Jag börjar äntligen fatta hur jag ska göra och hur jag ska säga till dem! Det kändes bra att göra Yoli en tjänst och låta alla barn äta här samtidigt som hon gjorde mig en tjänst att hjälpa mig laga maten och ge mina ungar mat.

Hon berättade för mig att hon ska gifta sig i november och har fullt upp med att göra iordning inbjudningskorten. Jag erbjöd mig såklart att hjälpa henne. Halv åtta kom hon över hit med korten. Vi kunde inte vara hos henne eftersom de hade strömavbrott på grund av en himla storm vi har hos oss här nu. I en och en halv timma satt vi och knöt band runt hennes kort i källaren samtidigt som en spansk dramaserie var igång på TV:n.

Kändes så fint att få hjälpa henne med det, vi kom verkligen nära varandra idag. Hon var inte så nära alla andra au pairer familjen haft förut trots att våra familjer är så nära och barnen jämt leker ihop. Det fick mig att känna mig bättre till mods. Jill sade ibörjan att hon har varit så nöjd med alla au pairer hon haft förut och om någon skulle vilja komma tillbaka för ett år skulle hon säga ja direkt. Hon sade det aldrig elakt ment till mig eller något sådant. Men utan att jag märkte det satte det väldigt stor press på mig, jag var tvungen att bli lika fantastisk och felfri som de innan mig var. Lite av den pressen rev Yoli ner för mig ikväll. Kanske var inte alla au pairer innan mig så framåt och öppna man föreställer sig att en au pair ska vara.

Förstår inte hur detta inlägg om en egentligen rätt ointressant dag kunde bli så långt.
Förlåt mig, Lovisa

På en måndag

Första dagen på min tid här där dagen bara gått åt till inget. Det var skönt. Jag vet att jag uppskattade att ha några sådana dagar i Sverige emellanåt. Detta var en dag då allt bara var. Ingen härifrånlängtan heller. Fick sova ut. Vaknade lite efter åtta, steg upp lite innan nio. Läste bok. Skypade med sis. Gick ner och åt bagelfrukost. Gick upp, gömde mig på rummet och läste bok. Familjen åkte till templet. Var underbart själv om inte för städhjälperskan. Låste dörren efter henne när hon var klar, vilket var min enda arbestssyssla idag. Familjen kom hem och jag gick ut på en ny och längre gårunda. Kom hem och åt. Läste bok. Läste ut boken. Gick ner och kollade lite på So You TYCDance med familjen. Och nu mina vänner, till dagens höjdpunkt (durururururru) jag gick på GYMMET!

Woho så skönt! Helt suveränt! Mindes inte gymmet så kul. Planet Fitness som stället heter var superstort (i mina ögon) och det är superbilligt! 10 dollar i månaden. I ett vanligt gym hemma skulle man betala motsvarande 10 dollar per gången. Ja, så får väl säga check på att skaffa gymkort nu.

Eftersom jag inte gjort något speciellt idag, eftersom jag tog en power nap någonstans mellan "Läsa bok" och "Läste ut boken" och eftersom jag nyss kom hem från gymmet och precis tagit duschen är jag inte särdeles trött. Så vad ska man göra då?... Kom precis på det, ska nog ta fram en sudoku.

Det var min dag. Hur var din dag? Haha! På De La Gardiegymnasiets Bibliotek fanns en "Ta en lapp"-låda med citat och dikter som skulle vara inspirerande. Jag lyckades alltid dra lappen "En dag som idag upptäckte Marco Polo Sydamerika, vad gör du idag?" eller något sådant. Det gav en alltid lika dåligt samvete. Kom bara att tänka på det.

Ha det bra i alla fall och hoppas er dag har varit god

Love
Lovisa

Lyckad helg

Har verkligen haft en göööööööörbra helg! Det hela började med ett skypesamtal med syrran fredag morgon för mig. Ibland behöver man bara höra någon någon annan säga och bekräfta vad man själv tänker. För de som undrar är jag nu nästan hundra på att jag inte kommer åka hem för begravning.

Samma dag på kvällen tog jag och Rebecca bilen till Scarsdale för en Sushikväll med Alisha, Vanessa och tre andra sköningar.

Här är ju då omtalade Rebecca till vänster. Jättebra tjej! Hon kommer med all självsäkerhet, erfarenhet och glädje som bara finns hos den som jobbat som au pair i redan åtta månader. Vanessa, i mitten, supersnäll tjej och Anna från Polen, hon bor på nästan samma gata som Alisha i Scarsdale.

Kristin från Tyskland, det nya ansiktet för mig den kvällen (tror jag). Har kommit på mig själv med att jag är så fruktansvärt dålig på att känna igen folk, har nog dåligt ansiktsminne. När jag träffar föräldrar till barnens kompisar presenterar Jill alltid "Hi, this is Lovisa! Have you met before?" Jag är hundra på att jag aldrig sett den människan förut med likväl svarar alltid alla "Yes, yes, we have met before!" och så ler dem. Jag ler tillbaks lite stelt. Men har i alla fall lärt mig att alltid låta den andra svara på frågan "Have you met before"

Alisha och Matthäus

Rebecca använder sina babysticks

Testade grönt teglass och det kan jag rekommendera 

Här kommer Lördag

Battery Part

Vissa saker vet man bara inte vad det är men man knäpper en bild för "det är fint och det är nog bra" 

"Jesus loves you, he dies for you" "Hell is real" Det känns bara så fel att klä upp i papper och göra sig till åtlöje. Gör något bra av din starka tro mannen!

Fram med 17 dollar och ta färjan till Frihetsgudinnan och Ellies Island!

Lady Liberty!

Under 1800-talet kom alla invandrare hit, innan de kunde ta sig vidare till sina slutdestinationer någonstans i USA

Är säker på att det var någon dökänd modell vi såg i NY!

Lovisa på väggarna på Times Square! (Längst ner i vänstra hörnet) Känns inte riktigt rätt för min del att ta kort på sin egna spegelbild med kameran i ansiktet men hade inget val!

Vill gå på denna musikal någon gång under mitt år.

Denna figur gav mig idén att det hade varit rätt coolt att själv slänga på sig en dräkt och gå omkring på Times Square en hel dag. Blev aspepp på att göra det! Så att jag skrattar innombords när jag tänker på det. Inte för att man behöver pengarna som alla andra som står där varje dag, utan bara för att man vill! (Usch vad spydigt det lät, sorry)

Och så har vi söndagen (idag) Shoppade för mer än 100 dollar i White Plains men det var jag värd! Har knappt shoppat något sedan jag kom hit. Kände att jag hade svårt att variera mig i slutet med kläder om man säger så! Är så, så nöjd med nästan allt jag köpte att jag svallar över. Ikväll har jag firat in det nya judiska året med familjen. Det kändes fint att få fira det med dem och deras mormor.

Inte lätt att vara bloggerska alltid. Tar sådan tid. Men får väl offra den för er ibland då. Puss på er och jag hoppas verkligen ni gillar att läsa det jag skriver.

En ny stjärna har tänts på himmelen

Igår gled klockan ur handen för min mormor. Även hon fick sin eviga ro tillslut. Hon var en person som visste vad hon ville. Ingen kan motstå döden men jag tror mormor själv valde när hennes tid var kommen. Vi fick en hel bonusvecka med henne som jag är mycket tacksam för. Alla fick sin chans att säga hejdå. Hon fick leva så länge att hon kunde träffa alla sina barnbarn och se att de är bara underbara människor allihop. Jag kan inte förstå hur just de allra bästa av alla människor kunde hamna i min släkt. Tillsammans med morfar har hon fullt ut engagerat sig i fyra barn och tolv barnbarns uppväxt. Nu var det hennes tur att lämna över. Hon behövde aldrig möta sin fjärde generation för att förstå att de kommer få en bra uppväxt. Trots att vi är en så stor släkt har det aldrig lett till splittringar, tvärt om, det stora antalet har fått oss att hålla ihop än mer. Även fast mormor inte längre är här för oss nu som hon alltid varit är jag säker på att släkten kommer hålla ihop minst lika mycket som förr. Att ha en sådan vacker släkt som jag har gör det både svårare och lättare att befinna sig på så långt avstånd. Saknaden efter de där hemma har stundtals varit stark och jobbig. Men att veta att de finns där hemma och kommer finnas där när jag är tillbaks är mycket trösterikt. Kärleken har inga avstånd. Varken till andra sidan jorden eller till himmelen.
Vila i frid älskade mormor, farmor, mor och fru

Nytt mod

Allt går verkligen upp och ned hela tiden. Just nu är det upp. Den här helgen har jag verkligen fått sparka igång mig själv, all in! Och det har gett resultat, har fått mer hopp om livet. Har lärt känna en kompis riktigt bra under helgen, Rebecca. Vi har varit varenda dag. Det började med att vi träffades i tisdags, sedan sågs vi en snabbis i fredags. Därefter har vi varit tillsammans i från lördag kl 12 till nu, söndag kl 20.30 eller något. Igårnatt var vi två + en till ute på klubb i NY. Det blev inte riktigt som vi tänkt, inte så bra musik, dansgolvet Rebecca ville till var inte öppet men det var ändå kul. Skönt att bara få testa på lite och mjukstart är helt okej för mig. Då kan ju nästa gång bara bli bättre ellerhur? Sedan sov hon över hos mig och idag åkte vi in till NY igen och mötte upp en annan kompis till henne. Det känns så skönt att få prata av sig med någon och speciellt på svenska! Rebecca har ju varit här bra mycket längre än jag och självklart har hon också en gång varit ny och hon förstår hur jag känner just nu. Dessutom är det väldigt trösterikt att bara se någon med självförtroendet hos den som tagit sig igenom ett halvår i USA.

När jag kom hem möttes jag av glada barn. Jag och Jill gick igenom schemat för imorgon. Nu känner jag: Okej, ge järnet och ansträng dig till det yttersta Lovisa! Nästa vecka ska jag komma in i detta! Det är ett av barnen jag behöver ta i örat lite, jag ska försöka att inte släppa en tum på något.

Förhoppningsvis ska jag väl försöka göra något åt mina tråkiga och bildlösa inlägg här på bloggen också.

Puss och Kram

Detta är ingen rubrik

Idag känns allt väldigt bra! Ska snart träffa Rebecca och ikväll ska jag träffa en annan kompis. Har precis för första gången dammsugit rummet. Tog ett tag innan jag kom på hur the vacuum cleaner fungerade. Skypade också med min mor och syster vilket kändes väldigt skönt. Efter det hade jag ytterligare en skypedate med Charlotte <3

Det är så himla bra musik här, alla partylåtar som aldrig dör, Bob Marley, hiphop, och en hel del nytt.

http://www.youtube.com/watch?v=8GVTXOh04VY

http://www.youtube.com/watch?v=psdJcrNda84

Kommer inte ihåg om jag hörde dessa låtar innan jag åkte men sjukt bra är de i alla fall. Hade några mer låtar jag tänk länka men kommer inte på dem just nu, det får bli en annan gång.

Bästa/sämsta köpet här är min tandkräm. Ingen som känner mig väl eller halvväl blir nog förvånad när jag säger att jag tog den med lägsta kilopris hehö. Tandkräm som tandkräm... eller? Har aldrig varit med om tandkräm som inte luddrar. Och så köpte jag största tuben också. Den lär väl i och för sig gå åt snabbt. Jag lovar att jag nästa gång ska ta tandkrämen med näst lägst kilopris.

Just det, var tvungen att bjuda på en liten tankenöt. Bestäm själva om detta inlägg har rubrik eller inte. Paradox a la Lovisa.

Sköt om er för det gör i alla fall jag

sep 6

Igår var det så svårt att tackla nyheterna samtidigt som jag haft de största problemen hittills med barnen. Dessutom verkade de inte gilla min köttfärssås jag lagade åt dem.

Men idag har det varit lättare. Är såklart fortfarande väldigt ledsen över vad som håller på att hända hemma men det är inte lika överväldigande som det var igår. Barnen var dessutom mycket lättare idag OCH de tyckte om maten jag lagade.

Jag är väldigt glad över att vara hemma denna kväll precis som jag var hemma kvällen igår. I tisdagskväll träffade jag en ny au pairtjej från Sverige faktisk, hon verkade helt underbar. Det blev dock inte så mycket svenskprat eftersom två tyska vänner till henne också var med, de verkar också väldigt snälla och bra. Så jag är glad över att ha hittat dem. Imorgon ska jag träffa en annan från Sverige som precis kommit ny hit.

Det känns som om det slutgiltiga beskedet inte spelar någon roll, för mig har det radan hänt. Så jag hoppas jag ska ta mig igenom detta härifrån på egen hand.

I väntan

Jobbar sammanbitet och gråter stora tårar ensam i det stora huset. Gråter av sig det värsta och när barnen kommer hem sätter man på sig sitt största leende och hoppas på att masken ska hålla. Barnens första skolvecka är jobbig i sig.  Men när man vet att hela släkten är samlad i Sverige för att ens mormor ligger för döden är det verkligen inte enklare.

Labor day

Idag vaknade jag upp och visste inte vad jag skulle hitta på. Det är då tankarna vandrar öster. Men det mesta går alltid att skaka av sig med en promenad. Nu i eftermiddags var vi fyra tjejer som åkte och shoppade lite vilket var väldigt mysigt. Nu sitter jag i ett tomt hus och jag vet inte riktigt vart familjen är men det gör inget. Så skönt att vara själv. Kvällar är mycket bättre än morgnar. På morgonen är man aldrig riktigt säker på vad man ska göra och hur det ska gå till. Men en morgon i taget. Imorgon kommer bli min första morgon på 5:e veckan här.

Igår var jag i NY, en helt fantastisk stad är vad det är. Jag och Vanessa åkte in tillsammans på förmiddagen. Hon var dessvärre tvungen att åka hem tidigare för att jobba. I tre timmar gick jag runt och utforskade NY på egen hand innan jag mötte upp med ett annat au pairgäng.

Jag och Vanessa besökte Brooklyn Bridge

När jag strövade vidare på egen hand gick jag förbi minnesfyren från Titanic på vägen till South Street Seaport

The Seaport

Därefter gick jag upp mot Chinatown och Little Italy

Kl 5 mötte jag upp det andra au pairgänget på ground zero

Här bygger de upp World Trade Center igen.

Där ett av tvillingtornen stod. På kanten runt fontänen står namnen på alla som föll offer för terroristatacken.

Mycket tragiskt

Det överlevande trädet

På en restaurang i Little Italy. Eftersom jag hade varit där precis innan de kom var jag en mycket stolt och duktig guide och kartläsare. 

Det föll sig också så väl att vi alla bor längsmed samma spår. New Rochelle var det första stoppet, yes! Så rädd när jag skulle köra hem på kvällen. Hittade såklart inte hem! Hade ingen GPS med mig och ville inte ringa hem till hostmam heller. Stannade utmed vägen och en random person kollade google maps åt mig (tacka vet jag hjälpsamma människor). Han skrev ner alla gatunamn vilket säkert var åtta stycken. Fick vända några gånger på vägen men tillslut var jag äntligen hemma. Såååååååååå söööööönt! En dusch och så i säng.

Jag hoppas på positiva besked från Sverige imorgon, någonting är inte som det ska vara med någon...

Ta hand om er