En fantastisk vecka

Jag hade en jättebra vecka förra veckan med syster, Linda, Lovisa och Olle. Mycket shopping och skoj blev det. Vi så Lejonkungen vilket var något magiskt bra. Vi såg också på balett, något som jag hade önskat jag kunde uppskatta mer men det kanske kommer med åldern. De bodde hemma hos mig hela veckan och allt blev jättebra. Intensivt att bo ihop med fyra tjejor och umgås med dem 24/7. Detta gör att när de lämnar blir det rätt skönt men väldigt, väldigt tomt och tråkigt. Nu känns det dock mer vardag med familjen än vad det någonsin gjort, allt är mer avslappnat eller bättre sagt harmoniskt. Nu börjar jag också känna att hemresan närmar sig. Mindre än fyra månader kvar bara! Jag slutar jobba 22 juni!!!

Har inte berättat än att jag kommer ta min resemånad i slutet tillsammans med bror. Ska bli svinkul! Så himla gött att vi kan resa runt ihop. Hade inte orkat att lära känna en ny au pair och leka YOLO med henne. Så kunde det inte bli någon bättre än Robert heller!

Sedan har jag lite oplanerade planer inför hösten. Planer som innehåller Sydamerika, hade varit så kul att komma iväg dit.

Japp, jag håller fortfarande bloggen levande, knappt.
Ha det!

"I feel the need, the need for speed"

"Tror du vi borde boka biljetter för Top Gun IMAX första visningen?" Som tur var, var de två bästa platserna i salongen inte upptagna när vi kom dit, jag och Janina. De två andra filmbesökarna satt nämligen några rader nedanför oss. Aa, vi var alltså på Top Gun igår. Så för-e-bannat bra film!

Vad gjorde jag onsdags kväll då? Jo, då var jag på konsert i Brooklyn! Mumford and Sons. Också amazing. Blev bara så himla törstig när man stod där. Vi stod nästan längst fram. Man började fantisera om vatten och alla möjliga drickbara ting man kunde komma på. Vatten med is och citron. Eller apelsinjuice. Eller äppeljuice. Eller allting mixat i en härlig blandning. Blandningen var dock ingen höjdare trots allt. Där och då kom jag och tänka på en gammal P3 anekdot. På en konsert hade en lyssnare en gång slickat en svettig mans rygg för hon var så törstig. I mitt huvud testade jag om svettig mans rygg var lika gott som juiceblandning. Kom fram till att så törstig var jag inte.

Vad gjorde jag igår morgon då, efter konserten? Jo, jag försov mig. På något sätt fick jag inte ställt klockan, minns så väl hur jag tänkte att jag ställde klockan. Så väl att jag kunde knappt förstå att jag aldrig gjorde det – måtte det ha varit en liten pyssling som kom och stängde av det. Tänkte i alla fall: "Skulle se mycket dumt ut om du försov dig imorgon, Lovisa – tur att jag ställde klockan" och somnade med ett flin. Vaknade förvirrat när två sötingar stod utanför mitt rum och undrade vart jag var.

Vad har jag gjort idag då? Babysitting! "Snöstorm" här nu, så barnen kunde inte gå till skolan, suck. Min första lektion på spanskakursen som skulle börjat imorgon är även inställd för vad i amerikanares ögon uppfattas som skitväder, dubbelsuck och himmel med ögonen.

Sedan är man ju inte sämre än att man får en poster påvägen ut. Den gottar jag mig med.

Muaah amigos! 

Super Bowl

Känslan när man öppnar kylskåpet, ser att de har handlat och konstaterar att där finns så mycket färdigmat att jag kommer slippa undan matlagningen rejält den här veckan. Så ska jag på konsert onsdag, nästa helg börjar min spanskakurs och helgen efter det får New York finbesök. Jag ser framför mig hur fort den här månaden kommer springa iväg.

Man underhåller sig med typiska au pair-aktiviteter här. Ikväll är det Super Bowl, ska ses på restaurang med några vänner, Vanessa, Alisha och tre nya. Det är så typiskt au pair det kan bli. Woho, en amerikansk högtid! Woho, kan inget om de amerikanska högtiderna, Fotball eller något annat som har med dagen att göra men jag gillar att leka amerikanare. Woho, gå på restaurang för man kan inte vara hemma hos varandra eller vet något annat som går att göra mer än att äta. Woho, träffa nya au pairer och fråga vart de är ifrån, hur många barn de har och hur de trivs i sin familj.

Riktigt så illa är det väl inte men det ligger något i det. Tvivlar inte på att jag inte kommer få en trevlig kväll men saker blir sig mycket lika här ibland. Att träffa nya au pairer, till exempel, är alltid samma sak. Alla har precis samma historia och man får inte heller tro att man själv är speciell för man är precis likadan som de i det avseendet. Det är aldrig att man träffar en ny au pair och känner "Wow, vilken inspirerande människa, hen har verkligen en unik historia!".  Det är först man lärt känna en person väldigt bra som den blir intressant eller rolig.