Kan eventuellt vara mitt sista inlägg

Om två veckor ska jag officiellt sluta blogga. Idag ställde jag upp i föräldramatch i fotboll mot flickornas lag. Det var kul! Märkte att jag inte var ett dugg ringrostig. Som om jag inte alls haft ett uppehåll på fyra år. T.o.m. knäna höll! Kanske berodde detta på att vi spelade mot tioåriga tjejer.... vad vet jag. Övertänd gick jag ut på plan, överhettad kom jag tillbaka. Så sjukt varm och fin dag idag!

Nu är det inte lång tid kvar för mig här! Nästa helg ska jag se Niagarafallen och helgen efter det åker jag till Cali!!!

Knäpp på näsan, Cultural Care

Skam den som ger sig. Kan nu meddela att det står 1-0 fördel fölket! Huge misstake av Cultural Care "Bostonkontoret" (tack Sverigekontoret) att tro de kan sätta sig upp emot mig. När jag skulle göra min flygförfrågan hem från Usa önskade jag att flyga med min bror som skulle flyga söndag, om inte det gick ville jag flyga en veckodag. Det kostar nämligen 50 dollar att flyga hem över helgen. Jag var beredd att betala det, endast och endast, om jag kunde flyga med Robert. Självklart gör CC 1 av 1 möjliga fel när de bokar min flight hem. De bokar mig på söndagen och inte med Robert så jag får betala 50 dollar för inget. Värt att säga var att jag ringde Bostonkontoret tre gånger innan jag fick min flight för att försäkra mig om att allt var tydligt nog för dem.

Mycket upprörd ringde jag upp Bostonkontoret efter jag fått min flight och möter en kvinna med släpig röst. Hon försäkrar mig om att de bara hade uppfyllt min request och allt var mitt fel. I tjugo minuter pågick min tjurskallighet innan jag insåg att jag inte kommer någon vart med denna kvinna. Och där trodde kvinnan att hon vunnit ännu en tyranniskt fight över sina au pairer. Då kontaktade jag Sverigekontoret istället, skrev en lång uppsats om min miserabla situation. Det är faktiskt beklagligt att en au pairs enda skyddsnät sätter sig upp emot en. De har en uppgift – att hjälpa au pairerna. När de först inte kan boka en flight korrekt (vilket är en av deras få uppgifter de sysslar med) och sedan förnekar det, är det inte acceptabelt.

Idag fick jag ett telefonsamtal från kvinnan med släpig röst. De tar på sig skulden och jag ska få mina pengar tillbaka!!! Lovisa får sina pengar tillbaka och rättvisan kan åter igen råda. Visst kan man tycka att jag är energisk över det här men det är faktiskt jag som levt under slaviska förhållanden i snart ett år, slavhandel är just vad de sysslar med. Jag har inte tänkt att vika huvudet en tum mer än vad jag redan har fått göra.

Så att jag är hemma i Sverige igen måndag 22 juli.
Måndagsklubben någon?

Matematik är livets melodi

Idag fick jag upp ögonen för en mattekurs (7.5 hp). Anmäla sig och börja direkt bara, utan kostnad, utan läromedel. Kunde inte låta bli. Så nu sitter jag här och räknar matte och återigen känner jag mig hel. Bestämmer mig för att ta en paus mitt i mina ivriga studier och får en lust av att städa. Snart kommer mitt rum vara städat. Vad hände här? Onsdagsnöjen.

April 19

Är för tillfället väldigt nöjd med tillvaron. Idag bokade jag biljetter till Peter Jöbacks premiär på Broadway tillsammans med Nellie och Janina. Nästa helg ska jag bara ägna åt Nellie. Kan ni tänka er, jag ska få återse min Nellie igen! Hon får stå för alla mina vänner från Sverige, jag ska riktigt gotta mig i det här alltså.

Idag fick jag också ett mail från nya chefen på Södergård. "Jag räknar med att du arbetar fr om 26/7 tom 18/8. Vill du fortsätta på timmar återstående tid som du är hemma så går det jättebra. Du kan väl höra av dig snarast om du fortfarande är intresserad." Jodå så att, klart är man väl fortfarande intresserad.

Samtidigt skickar min kära mor nu in min ansökan för Fysik 2 som jag tänkt läsa på heltid under augusti. Hur kommer det egentligen gå ihop samtidigt som jag ska jobba mig rik? Jaja, det får lösa sig. Världen har upplevt värre katastrofer. Sedan när september/oktober kommer har jag tänkt att åka iväg igen, till Sydamerika. Intensiva tider väntar, för samtidigt har jag också tänkt att faktiskt ha lite kul hemma och se alla mina favoritsvenskar igen.

Annars flyter väl tiden på här borta rätt bra. Jobbet är emellanåt segt. Jag gillar barnen så klart och är förundrad över hur lätt det är att handskas med dem nu jämfört med förut. De är nu anpassade till mig och mitt sätt. Jag tål inte när de skriker och det säger jag till dem. Jag agerar alltid på ett sätt som inte stressar dem eller uppmanar till skrik. Föräldrar här är väldigt bra på att egga upp sina barn och föra  väldiga diskussioner och argumentationer. Jag är kanske inte så strikt som jag borde vara. Om de inte lyssnar på mig visar jag mitt ogillande, sedan ignorerar jag dem eller går därifrån, det hjälper inte att skrika eller dra i 10- och 12-åringar. Mitt problem är egentligen inte barnan alls och har aldrig varit det. Ibland vet man inte vad som är problemet eller om problemet ligger i en själv. Jag har blivit extremt paranoid. "Är det mig de pratar om nu?", "Det var väl inget jag glömde att fixa med inne i huset?", "Vad tänker de om mig när jag gör såhär?", "Vet de att jag gör såhär?", "Vad förväntar de sig av mig?", "Går de och längtar till när nästa au pair tar över?". Jag tror detta är effekten av att inte helt trivas och kunna anförtro sig åt de man bor och jobbar med.

Skit samma tänker jag då, det är bara nio veckor kvar. Något annat som fick mig sjukt taggad på livet idag var min syster. Hon har en episk 20årspresent i tanken åt mig hiho. Hoppas att det går att fixa bara!

Nytt inlägg!

Nu tar jag mig samman och skriver några rader. Igår upptäckte jag och Janina ett köpcenter i New Rochelle!!! Vart kom det ifrån liksom? Hur vilsna har vi inte varit här egentligen? De har Gap, American Eagle med mera (ett Starbucks som har öppet till 22 istället för 21.30!). Vi såg också två filmer på bio igår. Lika lätt som att sno godis från ett barn smet vi in i på en ny visning utan biljetter. Första (betalda) bion var dock bäst Olympus Has Fallen. Go America! Har någon sett filmen? En av Amerikas många nationalistiska filmer. Visst förbannar amerikanarna alla terroristattacker som drabbar dem men de älskar på något vis konceptet. Speciellt om de själva är "smartare" och "vinner" i slutet, vilket tråkigt alltid och endast händer i film. Blicken som möts mellan mig och Janina när hela biosalongen brister ut i ett rått skratt då "the savior" sticket kniven rakt igenom huvudet på en ung tillfångatagen korean från "den onda sidan". När Usa kommer upp i gröna konturer på en svart skärm som markerar vart alla atombomber kommer sprängas inser jag hur fånig den här filmen skulle vara om den utspelade sig i Sverige. Går det ens att föreställa sig? Alltså, kungen är gisslan, – "Jaja, ta honom ni, vi behöver honom ändå inte". Ingen skulle heller klara av att göra en seriös rollfigur att kungen eftersom man endast får upp bilden av Peter Magnusson. "Jamen vi spränger hela Sverige i bitar med våra atombomber då!" – "Visst, gött, vi flyttar till Norge eller Kanarieöarna helt enkelt, hoppas försäkringen täcker". 

För övrigt har jag 89 dagar kvar här nu. Robert har bokat flygresa till mig i sommar när jag slutar. Vi ska roadtrippa i Kalifornien ihop som säkert redan är sagt. Sjyyyykt kyyl! Längtar aset! Mer uppdateringar är att jag nu enbart har två lektioner kvar på min spanskakurs. Mina sista credits ska jag ta i en Niagarafallenkurs. Åker antagligen till fallen helgen innan jag slutar här. Nu till helgen ska jag till Atlantic City "lilla Vegas" och fira Rebecca. Tänkte bli rik där. 

Då vet ni. Pöss.

En fantastisk vecka

Jag hade en jättebra vecka förra veckan med syster, Linda, Lovisa och Olle. Mycket shopping och skoj blev det. Vi så Lejonkungen vilket var något magiskt bra. Vi såg också på balett, något som jag hade önskat jag kunde uppskatta mer men det kanske kommer med åldern. De bodde hemma hos mig hela veckan och allt blev jättebra. Intensivt att bo ihop med fyra tjejor och umgås med dem 24/7. Detta gör att när de lämnar blir det rätt skönt men väldigt, väldigt tomt och tråkigt. Nu känns det dock mer vardag med familjen än vad det någonsin gjort, allt är mer avslappnat eller bättre sagt harmoniskt. Nu börjar jag också känna att hemresan närmar sig. Mindre än fyra månader kvar bara! Jag slutar jobba 22 juni!!!

Har inte berättat än att jag kommer ta min resemånad i slutet tillsammans med bror. Ska bli svinkul! Så himla gött att vi kan resa runt ihop. Hade inte orkat att lära känna en ny au pair och leka YOLO med henne. Så kunde det inte bli någon bättre än Robert heller!

Sedan har jag lite oplanerade planer inför hösten. Planer som innehåller Sydamerika, hade varit så kul att komma iväg dit.

Japp, jag håller fortfarande bloggen levande, knappt.
Ha det!

"I feel the need, the need for speed"

"Tror du vi borde boka biljetter för Top Gun IMAX första visningen?" Som tur var, var de två bästa platserna i salongen inte upptagna när vi kom dit, jag och Janina. De två andra filmbesökarna satt nämligen några rader nedanför oss. Aa, vi var alltså på Top Gun igår. Så för-e-bannat bra film!

Vad gjorde jag onsdags kväll då? Jo, då var jag på konsert i Brooklyn! Mumford and Sons. Också amazing. Blev bara så himla törstig när man stod där. Vi stod nästan längst fram. Man började fantisera om vatten och alla möjliga drickbara ting man kunde komma på. Vatten med is och citron. Eller apelsinjuice. Eller äppeljuice. Eller allting mixat i en härlig blandning. Blandningen var dock ingen höjdare trots allt. Där och då kom jag och tänka på en gammal P3 anekdot. På en konsert hade en lyssnare en gång slickat en svettig mans rygg för hon var så törstig. I mitt huvud testade jag om svettig mans rygg var lika gott som juiceblandning. Kom fram till att så törstig var jag inte.

Vad gjorde jag igår morgon då, efter konserten? Jo, jag försov mig. På något sätt fick jag inte ställt klockan, minns så väl hur jag tänkte att jag ställde klockan. Så väl att jag kunde knappt förstå att jag aldrig gjorde det – måtte det ha varit en liten pyssling som kom och stängde av det. Tänkte i alla fall: "Skulle se mycket dumt ut om du försov dig imorgon, Lovisa – tur att jag ställde klockan" och somnade med ett flin. Vaknade förvirrat när två sötingar stod utanför mitt rum och undrade vart jag var.

Vad har jag gjort idag då? Babysitting! "Snöstorm" här nu, så barnen kunde inte gå till skolan, suck. Min första lektion på spanskakursen som skulle börjat imorgon är även inställd för vad i amerikanares ögon uppfattas som skitväder, dubbelsuck och himmel med ögonen.

Sedan är man ju inte sämre än att man får en poster påvägen ut. Den gottar jag mig med.

Muaah amigos! 

Super Bowl

Känslan när man öppnar kylskåpet, ser att de har handlat och konstaterar att där finns så mycket färdigmat att jag kommer slippa undan matlagningen rejält den här veckan. Så ska jag på konsert onsdag, nästa helg börjar min spanskakurs och helgen efter det får New York finbesök. Jag ser framför mig hur fort den här månaden kommer springa iväg.

Man underhåller sig med typiska au pair-aktiviteter här. Ikväll är det Super Bowl, ska ses på restaurang med några vänner, Vanessa, Alisha och tre nya. Det är så typiskt au pair det kan bli. Woho, en amerikansk högtid! Woho, kan inget om de amerikanska högtiderna, Fotball eller något annat som har med dagen att göra men jag gillar att leka amerikanare. Woho, gå på restaurang för man kan inte vara hemma hos varandra eller vet något annat som går att göra mer än att äta. Woho, träffa nya au pairer och fråga vart de är ifrån, hur många barn de har och hur de trivs i sin familj.

Riktigt så illa är det väl inte men det ligger något i det. Tvivlar inte på att jag inte kommer få en trevlig kväll men saker blir sig mycket lika här ibland. Att träffa nya au pairer, till exempel, är alltid samma sak. Alla har precis samma historia och man får inte heller tro att man själv är speciell för man är precis likadan som de i det avseendet. Det är aldrig att man träffar en ny au pair och känner "Wow, vilken inspirerande människa, hen har verkligen en unik historia!".  Det är först man lärt känna en person väldigt bra som den blir intressant eller rolig.

Swedish House, wait for it..... MAFIA!

Då vare bokat!

Semester!!!

Här sitter jag ännu en natt med mina päron. Fick en dag till! Fick ett jättesött sms från min värdmamma för en liten stund sedan: "Hope you are having fun. Carly just went to bed saying she missed you:)"

Oh yeah!

Hmmm... skrivkramp. Sitter här på hotellrum med mamma och pappa. Jag har fått permission från New Rochelle till imorgon. Min helg har inte kunnat bli bättre. I fredags kväll åkte jag in och mötte upp The Svensson Crew på grand Central. Så kul att se dem igen, alla är sig lika, och allt blir på ett onormalt sätt sig likt. 

Så gött att ha haft semester den här helgen, sovit på hotell och ätit hotellfrukost. Igår strövade vi omkring bland fossila dinosaurier på Natural history och tog en sväng i Central Park. Hade nästan glömt den fantastiska humorn vi slänger oss med i vår släkt, även snabba munhugg och det där med att tracka ner på varandras svagheter. Ett verbalt "ducka och slå". På kvällen roade vi oss med Hockey. Det var spännande första perioden, ett par slagsmål på isen och något mål. När Rangers reducerade och slutligen vann sista perioden hade jag redan tappat intresset för länge sedan.

Idag hade vi också en trevlig dag. Vi var uppe i Empire, på Brooklyn bridge, i China Town/ Little Italy och såg Spiderman på Broadway det sista. Och nu sitter jag här på hotellrummet som sagt och gottar mig i att jag inte behöver jobba morgon imorgon.

Word

Lovisa

Om och men

Okej världen! Jag visste vilka Coldplay var meeen var tvungen att veta mer (några verkar visst inte ha kunnat sova av en eländig upprörelse över detta)! Nu ska jag eventuellt gå på en annan konsert Mumford & Sons men DE har jag verkligen ingen aning om. Om jag bara kan komma loss från arbete så ger mig Janina sin andra julklappsbiljett till M&S. Kanske, kanske, så ska vi även gå på SHM i Mars om bara Janina får klartecken från hennes schemaläggare. Bara för att jag nu tar ut saker i förskott här kommer det antagligen inte hända. Bara för att jag skrev så, kommer det hända. Bara för att jag tänkte så, kommer det inte..... smh, hoppas på det bästa helt enkelt!

Imorgon kommer Rebecca hem!!! Om två dagar kommer mina föräldrar och company! Am I excited? Yes, I am! Hur mycket bryr jag mig just nu om att jag husalfar med kuvad rygg tills man är såpass nedbruten att barnen gör sina läxor hängandes på mig? Relativt lite.

Snacke dansk

Jag har träffat en trevlig kompis här borta som är från Danmark, Bente (uttalas Bende). Ibörjan pratade vi engelska med varandra. Det gör vi inte längre. Även om det är mycket obegripligare är det långt mycket roligare att prata svenskdanska. Ganska svårt men igår fick vi grepp om det på riktigt. Hade nämligen en kanonkväll i city igårkväll med henne och Vanessa. Jag och Bente utvecklade en mycket invecklad kommunikation. Om jag pratar svenska med en överdriven dansk dialekt och hon pratar danska med (vad hon tror är) svensk dialekt funkar det ändå hyfsat. Det är för roligt!

Snart så!

Exakt en vecka kvar till mamma och pappa kommer och självklart också morbror, moster och kusin! Vi ska se på hockeeey, vi ska gå på Broadwaaaaaay... och mycket, mycket mer. New York Rangers vs. Toronto på lördagen och Spidey på söndagen, fruktansvärt kul. Det som både kommer göra denna helgen bättre och sämre är att Rebecca kommer tillbaks! Förhoppningsvis hinner jag träffa henne med.

Det är måndag igen!!!

Veckan började inte fel i alla fall! Ikväll slapp jag undan jobb väldigt lindrigt. Kom av jobbet redan 18.45 och tog då tillfället i akt att för en gångs skull åka till gymmet. För att förklara hur sällan jag faktiskt har gymmat här kan jag ju säga att jag säkert uppdaterat varje gång på bloggen som det faktiskt hänt. Inte bara för att trycka det i ansiktet på alla andra utan för att det är då man kommer hem, full av energi, har inget att göra och tänker "Vad ska jag göra?". Då bloggar man.

Imorgon lutar det också åt en bra jobbdag. Hela familjen ska, inklusive jag, åka och kolla på basketmatch! Så kul! I city, i Madison square garden! Jajamän! Såg tvillingarna spela basket i lördags förresten, riktigt kul att se. Kan det där med sport här nu! Lärde mig typ baseball i somras när jag såg flickorna spela och i lördags kväll lärde jag mig hur amerikansk fotboll faktiskt fungerar något sånär. Jobbade då och vi såg Carlys favoritlag Ravens skrälla, låg på fjärde plats i serien och efter förlängd förlängning vann de över serieledarna. Samtidigt satt jag där och diskret slängde ur mig frågor som Carly mumlade fram svaren på. Riktigt kul!

I fredags var jag på Pink Elephant, klubb i NY, med Vanessa. Inte jättekul ställe direkt meeen man ser väl till att ha det kul ändå även om det inte spelar någon hip hop. På fredag går vi förmodligen ut igen och testar ett nytt ställe.

Just det, såg Mamma Mia igår. Den var bra.

Neeh, det är så tråkigt att blogga nuför tiden "såg Mamma Mia igår också. Den var bra.". Orkar inte riktigt.

I'm different

Har upptäckt Hiphop världen här. Älskar musiken, dansen, livsstilen! Roligt nog har jag också fått en "svart" sida enligt Rebecca. Rebecca är ju faktiskt svart på riktigt men blev inte "svart" förrän hon kom hit haha. Det är då man känner att man kommit in i ett flow, att det är kul här och att det kommer vara så lamt att komma tillbaka till Sverige. Men när man står och bäddar bortskämda barns sängar på morgonen börjar man tvivla igen.

Igårkväll var jag med Janina. Tråkigt nog har hennes farfar gått bort. Det blir deja vu för mig. Exakt samma som när mormor gick bort. Lika hastiga besked från en nästan fullt frisk, in på sjukhus, några dagars väntan. Och sedan, vår reaktion. Exakt samma hur vi båda tänkte, hanterade allt och agerade. Så förstår henne verkligen, jättejobbigt.

Fem månader

Idag fångade jag dagen med Vanessa i city.  Det var jättefint väder och lagom varmt. Vi gick på Brooklynbridge och kollade lite affärer i Soho. Ikväll ska jag ta det lugnt och försöka få lite sömn eftersom jag bara sov tre timmar inatt. Jag kom av jobbet tidigare än väntat igårkväll och bestämde mig för att hänga med Rebecca och en kompis på klubb i NYC, det blev sent, eller tidigt. Så fruktansvärt kul att vara med om detta faktiskt. Det är helt annorlunda party här än i Sverige. Annan musik, annat folk, annan dans...

Imorgon är det back to work. Kom helt på det nyss att idag har jag varit här exakt fem månader. Det är både skönt och tråkigt faktiskt. Har börjat trivas mycket bättre här nu. Det är nu man känner att man måste ta vara på alla tillfällen, som att följa med ut på party även om man vet att man bestämt att träffa en kompis tidigt nästa dag. Ibörjan handlade allt om överlevnad här så jag skulle aldrig komma på tanken att anklaga mig själv för tillfällen jag inte tog tillvara på då.

Tror jag kommer sakna detta ställe när jag kommer hem men det finns ingen chans att jag någonsin skulle förlänga mitt år här. Troligen kommer jag åka tillbaka och hälsa på. Eller det är vad jag lovat Rebecca i alla fall.